Förslossningsberättelse
Tänkte klottra ner lite om förlossningen så om du är känslig så kanske du inte bör läsa hehe =)
Klockan 18 i torsdags sitter vi i Joel och Helenas kök när jag känner av lite "mensvärk". Yey, tänker jag. Äntligen känner jag av lite förvärkar. Vi åker hem och jag märker att "mensvärken" kommer rätt så regelbundet men gör inte så ont. Jag vågar inte riktigt hoppas på att det ska vara dags eftersom jag ställt in mig på att gå över tiden mycket mer.
Klockan 23 så startar mina värkar på riktigt. Jag startar en timer på internet och märker att de kommer med ungefär 5-6 minuters mellanrum så är ju ett tag kvar innan det är dags. Ont som fan börjar det göra och jag kör min egen variant av profylax-andningen och det funkar rätt så bra. Vid två tiden ungefär lägger jag mig i badkaret och dushar i nån dryg timma - jätteskönt!
När klockan är 5 så känner jag att jag inte riktigt klarar av att vara hemma så länge till då jag verkligen vill ha bedövning mot smärtorna. Värkarna kommer då med cirka 3-4 minuters mellanrum.
Vi åker in på förlossningen och jag är sjukt nervös för att bli hemskickad igen ifall jag inte skulle vara nog öppen.
Jag kommer in på förlossningen och får sitta i CTG-kurvan där barnmorskan snabbt konstaterar att jag inte ska hem iallafall. Sen känner hon efter och jag är öppen 5 centimer. Alltså bara halva tiden som gått ungefär.
In kommer min förlossningspersonal (skiftbyte), en underbar underläkare vid namn Monica som var fantastisk vid förlossningen. Hon ber mig prova lustgasen. Jag var rätt så skeptisk mot den eftersom jag var så inställd på att jag skulle må illa. Men efter att ha provat ett par varv så är lustgasen under resten av morgonen min bästa vän. Sjukt skönt! Skulle inte ha velat gå igenom allt utan den! En egen liten fylla som tar udden av värkarna och man får tänka på något annat.
Sen vid nio-tiden så kommer läkaren in för att ge mig epiduralen. Jag kände ingen skillnad mot tidigare värkar före och efter insättandet av den så jag kan inte riktigt uttala mig om den var bra eller inte. Förmodligen hjälpte den men jag vet inte.
Sen vid 11 - halv 12 kanske så började krysvärkarna. Sjukt ont men det kändes ändå skönt när det började trycka på neråt. Jag står rätt mycket upp under den här tiden och gungar för att få ner bebin lite snabbare men mot tolv tiden så börjar det göra för ont.
Jag står på knä lutat bak mot sängen som dom vikt upp ett tag och jag minns att att jag någon gång under dessa värkar lite desperat säger "jag kommer att bajsa ner mig nu". Gjorde inte det men kändes verkligen som att det skulle ske.
Sen får jag lägga mig i gynställning och börja krysta ut bebin. Det gör så sinnesjukt ont men det var ändå skönt att få börja krysta på riktigt. Han vill inte riktigt komma ut så underläkaren måste klippa upp mig. Jag minns att barnmorskan som också var med sa till underläkaren "klipp när värken börjar och sen får du vara beredd för då kommer den fort". Music to my ears. Inte skönt att ha haft skallen halvvägs ute ett par gånger utan att få ut den.
Ut kommer bebin och Jonas viskar "det blev en liten tiger". Å en liten kille. Vilken lycka.
Jag får bebin på min mage efter en stund medan hon pysslar på att sy ihop det hon hade klippt upp. Hade inte spruckigt något men antar att det var för att hon klippte mig.
Vikt: 4165 g.
Längd: 52 cm.
Förslossningen är det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Vilken sinnesjuk smärta! Om det blir en till en så blir det snitt. Om jag nu inte glömmer bort smärtan - som alla säger att man gör.
Jag har tyvärr inte så mycket bilder så ni får nöja er med dom jag har tillsvidare.
Wow.. häftigt. Det är ju som med skräckblandad förtjusning man "hör" sånt här, lite som med skräckisar du vet.. När man börjar prata om att klippa..Gaaaah! Kan nog aldrig föreställa sig hur det hela är förän man är där själv ändå. Bra jobbat Em, vilken kämpe du är! Läste om namnen på internet, alltså Texas tycker jag är jättefint. Å Joel gav det just 5p av 5 möjliga :) Kul att det hela startade i vårt kök :)
Well done! Blir grymt impad (o lite skraj inför ev. egna liknande upplevelser ;)) av din prestation!
=))
Vad roligt att han har kommit. Grattis! Ville, Viggo, Dante och Lennox finns alla med på min lista av favoritnamn!
Bra jobbat! Det sjuka är ju att man någonstans förtränger all den där smärtan. Jag tyckte att det vidrigaste var känslan så jag sprack, klippa kan nog vara en bra grej :) Jag har testa både snitt och den vanliga vägen. Snitt är riktigt bekvämt om man slipper problem. Men känslan efter att ha tryckt ut en unge helt själv är rätt så fantastisk.
