queene

Det finns mycket att säga om detta med vikten. När man berättat att man är gravid för sin omgivning så förvandlas luncherna på jobbet, middagarna med familj och släkt till att pratas mycket om hur det var för kvinnorna att vara gravida. Vilket ju är jättekul att höra om. Men i detta inlägg ska vi prata lite om vikten.

När man då har berättat att man är gravid så säger många: Ja man har ju hört att barnmorskorna är så himla stränga nu med vikten.
Jag vägde mig två gånger på BVC, barnmorskan pratade lite om kosten under graviditeten och nämnde att det är bra om man försöker hålla en sund kost så man inte går upp för mycket i vikt och vilka bi-effekter detta hade. Så inte är dom så stränga inte.
Nja, vikthetsen kommer snarare från alla andra i ens omgivning. Jag vet hur mycket min mamma, min farmor, min moster osv osv gick upp i vikt.
Det handlar nog mycket om att vi kvinnor så hemskt gärna vill jämföra oss själva med alla andra.
Få bekräftelse på att man inte gått upp mer än någon annan eller nåt. Det kan jag känna själv många gånger. Det känns liksom bra när man gått upp mindre än någon annan, man känner sig nöjd. Hajjar ni? Lite sjukt va!? Det är ju ändå ett barn man ska fram med och allas kroppar är olika och tur är väl det! =)


Nå, min vikt då.
Jag gick upp 16 kilo. 13-14 av dom kilorna försvann av sig själv på tre veckor. Jag hade nog rätt mycket vatten i min kropp (ni skulle ha sett mina fötter).
Men jag har ju ändå en rejäl övervikt som jag tänkte att jag ska försöka kapa bort.

Jag hade tänkt börja när Jonas ska börja om och jobba men så läste jag på en söt tjejs blogg att hon tänkte börja nu på måndag (inte kapa bort någon övervikt för det har hon definitivt ingen, men minska söt-intaget). Jag kanske också skulle starta då? Lite smått iallafall, typ börja äta lunch och skippa godiset/fikat. Börja promenixa med Sixten, jag vet att jag kan gå ner rätt mycket på att bara börja gå promenader!
Sen i september blir det friskis och svettis!