queene

Imorse klockan 8 vaknade jag av att ett barn grinade och skrek efter sin mamma. Efter att ha lyssnat i någon minut kikade ut genom sovrumsfönstret som såg grannflickan ute i bara blöjan och gick fram och tillbaka och skrek efter sin mamma.
Så ja slet på min mina kläder och gick ut.

Jag: Var är din mamma?
Hon: Borta.
Jag: Var är din pappa?
Hon: Jobbar
Jag: Var är din syster?
Hon: Sover.

Märkligt tänkter jag. Dörren till deras hem står öppen så jag tar med mig henne in, går upp för att kolla till systern och hon sover men ingen vuxen syns till. Hittar nån fleecetröja som jag drar på den frysande tjejen.
Frågar om dom har en telefon. Men hon förstod nog inte riktigt frågan.
Så frågar hon mig: "Kommer inte mamma hem mer?".  Shit tänkter jag, vad är det riktigt som pågår.
Då säger jag att vi ska prova ringa till mamma. Ser en telefon i hallen. Så jag frågar vad mamma heter.
Hennes mobil nummer verkar finnas på en lapp bredvid telefonen. När jag ringer så kommer jag dock bara till röstbrevlåda.
Sen frågar jag om hon vet var mamma skulle. Då säger hon något om nån kille Så jag provar ringa hemnumret till nån honom på listan. Men inget svar. När jag lagt på luren hör jag att någon kommer.
Då kommer mormorn som brukar vara där ibland.
Hon ser rätt så paff ut och jag berättad då vad som hänt.
Får svar att barnen brukar sova så länge.
Eh ok. Jag går iallafalla hem igen. Lägger mig i sängen igen. Blir smått upprörd. Vem lämnar två flickor hemma själv när dom är så där små? Varför kunde inte mormorn ha kommit tidigare? Och hur länge var dom själva?